Du fick en chans till,
med en klump i magen sträkte jag ut min hand.

Du tog den och vårdade den ömt, du fälde glädje tårar då du såg att jag inte slängt allt som påminde om dig,

varför kan du inte vissa dina känslor för mig, varför höll du inne med dina tårar tills du va hos min syster?

varför kan du inte bara vara min vänn? platsen i mitt hjärta som en gång fanns för min mamma har förlänge sedan försvunnit ut i tomma intet,

jag har nu inte hört från dig på flera dagar, rädslan att du krossat även denna chans växer inom mig.
för efter denna finns det aldrig mer en chans för dig hos mig.