dagarna rinner med vår floden

dimmiga minnnen, oklara dagar

flörlorat hjärta kommer aldrig åter

liggande gråter ut sin sorg

skriker ut vreden i höga berg

kväver paniken med piller

går i en dimma där endast saknaden lyser starkt

sorgen så djup, likt ett bottenlöst hav

bygger en mur

en fasad dom kan få se

själen är död, skalet finns kvar

fyllt av minnen av dig, av oss

tillsammans för alltid

vi för evigt