45g snickers, en ELLE (Sveriges mest lästa Modetidning!), en avslagen Fanta i väskan och så jag på plats 51, vagn 17. (Jag har tur, för jag hamnar på de blåa dubbelsätena istället för de bruna fyrsätena som inte alls är lika sköna och så slapp jag familjevagnen för en gång skull) Jag vräker i mig min Snickers och börjar läsa min ELLE och när jag tittar upp


står det en flicka i min ålder i gången brevid min plats (en sån där typisk estetare med lockigt hår i en knut, tjocka bågar, osminkad men otroligt söt, nivet).
\"Allltså vart ska det här tåget egentligen?\"
\"Stockholm. Örebro, Hallsberg, och sådär.\"
\"Okej, då är jag rätt!\" säger hon lättat samtidigt som tåget börjar rulla. Jag flyttar på min väska och så sätter hon sig ner och tar upp en bok och play:ar musiken. Jag förstår då att hon inte vill prata mer under resan och det är synd för jag


är inte speciellt trött, men jag tar upp min ELLE igen och inser att jag måste köpa C-vitamin till min vintertorra hy och att jag verkligen måste ha en sån där söt och blommig skjorta som är SÅ RÄTT i vår! Tåget kränger, gungar, ja nästan hoppar fram över rälsen och ELLE både skakar och ger mig nackspärr men jag har en känsla av att jag måste läsa klart den innan jag är framme (en sån där stressande magkänsla som i vissas mun kallas tvångstanke, men jag väljer att kalla det känsla eftersom det inte låter lika obehagligt. Om ni vill veta så är synonymer till \"obehaglig\" otrevlig, oangenäm, otäck, frånstötande, motbjudande, olustig, läskig, kymig; pinsam, penibel, genant; vidrig, äcklig, avskyvärd och det vill man ju


inte vara. Speciellt inte om man sitter brevid en okänd flicka, i ett tåg som för en hem till ensamheten igen. Jag mår illa efter min Snickers och tågets gungande, men fortsätter ändå att läsa och vet att jag verkligen verkligen borde sluta men det går ju inte för jag har ju något som stoppar mig och det är ju den där

känslan



\"Jösses, jag måste nog spy!!!!!! Jag kommer få whiplash efter det här!\" tänker jag, men jag fortsätter att


läsa om Scarlett Johansson som om ingenting hade hänt och flickan är så upptagen med sin bok. Jag önskar hon ville prata med mig, kanske fråga hur jag mådde så jag kunde svara att jag mådde illa och då hade hon kanske tagit hand om mig, hållt mig över pannan i sökandet efter feber, kanske gått till bistron och köpt en mazarin och en kaffe till mig. Men hon fortätter att läsa sin bok, sneglar inte ens på mig, så då måste ju jag fortsätta läsa min tidning. Jag undrar vad hon lyssnar på, kanske Lars Winnerbäck för honom ser hon ut att gilla. Jag önskar att jag vågade fråga. Tiden sniglar sig fram och jag längtar tills klockan blir


1h senare
\"Ursäkta, jag ska av här.\"