– Nej snälla, sluta! Det gör ont, jag vill inte snälla! Skrek en väldigt ung kvinna. Man såg hur tårarna bara rann för hennes kinder och ner på hennes blodiga ben. ”Låt mig vara! Bad hon där hon satt fastbunden på golvet.
”– Jag har barn som behöver mig och du med, tänk på våra barn Jack! Du vill inte göra såhär, jag vet det!” Där slutade kvinnan att prata och gråta, men fortsatte att blöda. Intill väggen satt två små pojkar, den äldsta av dem blödde på ögonbrynet som var ett förskräckligt sår…”
Fritz vaknade hastigt och satte sig käpprak upp i sängen. Han var varm och svettades, man kunde höra hans tunga andetag susa genom det tomma sovrummet. Fritz tänkte bara att nu räcker det, han har drömt denna dröm varje natt nu sedan detta hände.
Ja, när Fritz var två år så mördades Fritz mor av hans egen far. Fritz såg alltihop, han satt där i rummet bredvid sin bror och såg på när deras mor plågades till döds. Idag har Fritz ingen kontakt med sin bror, han vet inte ens vad han heter och minns knappt hur han såg ut som liten. Fritz arbetar som en AT-läkare, dvs. han är på väg att bli en fullständig läkare. Han har alltid varit intresserad av att hjälpa andra människor. Fritz bästa vän heter Ryan, han jobbar i det enda kriminal labbet i Texas och har en högre befattning än han själv. Ryan brukar hjälpa Fritz med patienter och Fritz brukar hjälpa Ryan på kriminalavdelningen, det är där som alla morden utreds och där alla lik hamnar. Ryan är lite hemlig av sig, han har inget efternamn och han har ett ganska stort ärr över ögat. Fritz är nämligen också en väldigt speciell person, han har en mycket speciell förmåga som inte många har. Han gillar att reda ut brott och han kan lösa dem kvickt.

*

Just nu sitter Fritz i sin bil på väg till jobbet, han hinner inte riktigt äta klart sin smörgås men avslutar den sista tuggan när en bilkö dyker upp. Han passar då på att knyta sin slips lite mer ordentligt, då han precis faller ihop i förarsätet mitt ute på motorvägen. Han tappar andan…


*

22 timmar senare vaknar Fritz i ett ljusblått nattlinne med en fruktansvärd huvudvärk. Ryan kom in och förklarade vad som hade hänt och att det inte var allvarligt.
– Du fick en Flashback! Förklarade Ryan med ett leende. Men du behöver nog vila lite till.
Fritz bara nickade och blundade, han somnade. Han drömde samma dröm igen som alltid. Nästa dag då Fritz blev utskriven så fick han även en fråga av sin chef av att få börja på kriminalavdelningen istället eftersom han hjälpt till med vissa mord i fjol. Nu fick han verkligen en chans att visa vad han går för. Dagen därpå så fick de på kriminalavdelningen ett larm av en bonde ute på landet vars hund hade känt en doft av blod ute bland fälten, bonden hade sedan hittat en kvinna, styckad. Fritz samt några nya kollegor åkte genast ut till gården för att undersöka platsen. Gården låg mitt ute i ingenstans långt utmed österled i Houston, Texas.
Så fort Fritz och hans kompanjoner anlänt så började de genast undersöka kroppen.
– Hon heter Victoria Banks, blev 21 år gammal, styckad. Sa hans partner Eric West.
Så fort Fritz fick syn på den styckade kvinnan så föll han ihop. Livlös på marken låg Fritz med öppen mun, chockad men fick snabbt tillbaka sitt medvetande.
– Får du dessa Flashbacks ofta eller? Frågade Eric. Det har liksom hänt två gånger denna vecka, är du säker att du mår bra Fritz?
Fritz tvekade en stund men svarade sedan:
- Ja! Allt är bara OK! Bara fint… Jag mår jätte bra!
Eric gav Fritz en sned blick och gick sedan därifrån. Fritz tittade lite diskret mot hans håll för att se vart han gick, Fritz kände nämligen att Eric var speciell, att han inte hörde hemma här men varför visste han inte.

*

Helt plötsligt när Fritz vände sig om så hörde han hur det knastrade under hans fot, det var ett sprucket glas av något slag, han plockade upp glas skärvorna och la ner de i en plastficka. Han stod och funderade på vem som äger sådana glas och vart han sett dessa förut? Fritz kom på det och åkte genast tillbaka till labbet i Rockdale, Texas. Han visste att glas skärvorna tillhörde just dessa bägare som Ryan arbetade med. Så fort Fritz kom fram så rusade han till labbet. Men han hejdades av en vakt.
– Vart är du på väg, Fritz? Frågade vakten vid namn Jen.
Fritz förklarade allt som hade hänt där ute på gården i Houston och glas skärvorna, medan han andades tungt. Fritz fick tillåtelse att gå in i Ryans labb och leta efter bägarna. Han hade inte mycket tid på sig att snoka bland Ryans prylar, tänk om han plötsligt skulle dyka upp i dörröppningen?
Fritz fortsatte att leta runt i labbet, han skyndade sig. Han kollade igenom Ryans anteckningar och såg att han hade testat en del blod på sistone. Fritz visste att det var förbjudet att snoka runt bland andras anteckningar, men detta ingick i fallet! Till sin förvåning så såg han nu i Ryans anteckningar att Ryan testat en viss Victoria Banks blod. Hur hade Ryan fått tag på mordoffrets blod?! Tänkte Fritz.
– Nej nu måste jag ta reda på vad som står rätt till! Sa Fritz för sig själv.

*

Fritz rusade ut ur labbet och ner till sin bil. Han var nu väldigt stressad och stod och fifflade med bilnycklarna en stund. Äntligen slutade han att darra så Fritz satte sig i sin bil för att köra hem till Ryan. Fritz var ganska orolig, tänk om Ryan hade något med mordet på Victoria att göra? Fritz ville helst inte tänka sådana tankar, men för att vara på sin säkra sida så ringde han backup, några andra poliser skulle gömma sig bakom huset. Han hann inte tänka så mycket mer förrän han var framme vid Ryans hus. Dock var hans bil inte där. Fritz gick fram till dörren och hörde hur det pep ovanför honom. Han tittade upp och såg en kameralins med ett rött blinkade lyse. Fritz blev lite rädd och tänkte bara:
- Varför? Min bästa vän… Ryan… är han skyldig?


*

– Jag har två ledtrådar som pekar mot Ryan, tänkte Fritz, Glas skärvorna och anteckningarna. Fritz tog tag i handtaget och öppnade. Nu stod han i en hall, det såg ut som vilken hall som helst. Sedan kom köket. Fritz rotade i alla skåp och lådor. Han hittade bara mer blod analyser och tester från tidigare fall. Helt plötsligt hörde Fritz buller och ytterdörren öppnades, någon klev in i hallen. Fritz fick panik och sprang in i ett rum. Lampan var släckt och Fritz såg ingenting men stängde dörren. Han letade med handen mot väggen efter lampknappen. Så fort han tänt lampan så såg Fritz att han stod i ett obduktionsrum. Mitt i rummet stod en bår och ett stort handfat. På väggen hängde skåp och i hörnet stod det ett kylskåp.
– Vågar jag öppna det? Sa Fritz tyst för sig själv.
Han gick sakta fram till kylskåpet medan han kisade mot de vit målade väggarna. Han greppade tag om handtaget och öppnade det. Till sin förvåning så låg det ingen avhuggen hand på hyllan, utan det stod exakt sådana där glasbägare på hyllan fyllda med… blod?!



*

Fritz var väldigt rädd nu. Men han tog tag i en av de O-inplastade bägarna som stod på bänken bredvid och granskade texten, ”Fritz Redrum”. Ville Ryan honom något ont? Tänkte Ryan döda Fritz?!
Nu visste Fritz inte vad han skulle ta sig till, han var inte säker i detta hus. Men Fritz var smart. Han tänkte ut en plan. Han hade nu också förstått att Ryan är en blodfetischist, dvs. han tänder på blod. Nu fick Fritz en idé! Han skulle kunna locka in Ryan in i rummet så att han skulle kunna prata med honom. Fritz gick fram till kylskåpet och tog ut en bägare och hällde ut det kalla blodet precis vid dörrspringan. Då kommer Ryan förmodligen att se blodet och undra vad som försiggår i rummet. Fritz måste bli av med honom, i alla fall lugna ner Ryan. Blodet rann väldigt stelt eftersom det var så kallt. Just som han hällde ut blodet så öppnades dörren, Ryan stod i dörrkarmen med en kaffe kopp i handen. Koppen låg nu på golvet, Ryan hade tappat den. Fritz ställde sig upp och backade försiktigt men fortsatte att kolla på Ryan och sa inte ett ord. Ryan såg bara chockad och rädd ut.
– Hej Fritz…? Vad gör du här? Fick Ryan fram.
Fritz backade några steg och svarade inte, han bara tittade på honom och på hans underliga ärr. Ryan visste att något var på gång så han vände sig om och sprang till köket för att hämta en kniv. Fritz sprang längst bak i rummet, drog upp sin polisradio och skrek åt poliserna att skynda sig in nu genast. På bara några sekunder så stormade det 7 stycken civilklädda poliser in i Ryans kök. En av dem hoppade på Ryan bakifrån. Kniven föll ur hans hand och gled längs klinkers golvet. Fritz gick sakta fram till Ryan där han låg på marken. Han satte handklovar på Ryan.
– Nu tycker jag vi åker till stationen och reder ut det här! Sa Fritz bestämt.
När de nu väl var framme på stationen igen så drog en polisman in Ryan i ett litet rum med ett bord och två stolar. Polismannen ställde sig och vaktade dörren så ingen kom in eller ut. Fritz skulle nu förhöra Ryan, han ville bara få Ryan att erkänna vad han gjort.
– Nå ryan, började Fritz. Du måste antagligen veta varför du är här.
– Nej? Fick Fritz till svar.
– För i helvete Ryan! Skrek Fritz medan hans händer bankade i bordet. Vi alla vet att du mördar folk och sparar deras blod! Du kommer inte undan, du kan inte slingra dig ur detta, vi har alla bevis mot dig.
Ryan fick inte fram några ord längre, han var knäckt. Han gav sig. Ryan erkände mordet på Victoria Banks och de som han tagit blod av, även mordförsöket på Fritz.
– Men du Ryan? Sa Fritz innan vakten drog ut honom, Varför ville du mörda mig? Vi har ju varit bästa kompisar i 4 år nu…
Ryan gav ifrån sig ett elakt men hånfullt skratt.
– Hahaha, du som alltid har varit så smart! Har du aldrig tänkt på det? Du som även alltid ska ta så stor plats här på stationen, du får alltid all uppmärksamhet! Det har du alltid fått!
Fritz blev inget mer än förvånad.
– Vadå ”Alltid”? Frågade han.
Fritz hann inte få något svar innan Ryan blev utburen ur rummet, längs korridoren hördes bara ett högt hånfullt skratt.




*

Det höll nu på att bli sent och Fritz satt i sin bil på väg hem från jobbet. Han orkade knappt ens byta till sov kläder när han var hemma, han hade haft fullt upp idag. Han föll ihop i sin säng och somnade direkt. Han drömde Drömmen igen, Fritz rörde på sig, vände och vred runt i sängen. Han såg alltihop igen, mordet, sin mor, sin far, allt blod och sin bror framför honom. Nu drömde Fritz att han var sig själv som liten i rummet då hans mor dog. Han satt bara där och tittade på sin bror, han såg sin brors sår på ögonbrynet, hur blodet bara rann ner förbi hans öga och ner på hans kind. Hans ärr kommer att bli hemskt…
Fritz vaknade hastigt och satte sig käpprak upp i sin säng och viskade för sig själv:
- Vart har jag sett detta hemska ärr förut?
Då såg han Ryan framför sig i sina tankar. Ryans ärr! Nu förstod Fritz vad Ryan menade med Alltid!
– HERREGUD! Ryan är min bror!