Stora vågor sköljde över den steniga stranden. Alger, snäckor och gamla tygtrasor slets upp ur den vita sanden och for ut i havet.
Vi var kanske fem ungar som badade. Lyckliga över det vilda vädret och alldeles blåfrusna om läpparna.
Jag sprang över den blöta, kalla bryggan och kastade mig i det mörka vattnet. Det var bräckt och isande, tog sig in genom näsa och mun. Jag frustade och skrattade.
Himlen gick i gråskalor och stora moln drog förbi i snabb fart.
Det plaskade till kraftigt bredvid mig, upp över ytan stack Siris huvud. Hon kastade en slemmig alg på mig och dök sedan ner under vattnet. Jag simmade efter. Det var djupt men väldigt klart, jag såg de gröna stendetaljerna och bryggstegens rostiga kedjor fastkättjade i botten.
Där var Siri, hennes kropp skimrade vit och blå och håret stod som en sky kring hennes huvud. Hon fyllde sina händer med sand och sköt sig uppåt med benens kraft. Bubblor for omkring mig och jag lät min kropp stiga mot ytan.
\"Hur mycket sand fick du tag i?\" frågade jag efter att ha tagit några djupa andetag.
\"Såhär\" hon höll fram händerna särade på fingrarna och lät all sand rinna tillbaka ner i vattnet.
\"Vad mycket, är det min tur att hämta nu?\"
Siri nickade och jag dök åter till botten. Den här gången gick allt mycket snabbare, jag hämtade sanden och simmade upp direkt.
\"Jag fick mer än dig\" flinade Siri och simmade bort mot stegen.
\"Ska vi göra något annat?\" föreslog jag när vi kommit upp på bryggan.
\"Upptäcktsfärd\" viskade Siri. \"De andra får inte veta vart vi försvunnit\"
Vi klädde oss och sprang iväg när de andra ungarna var i vattnet.
Stora stenhällar bredde ut sig framför oss. Vi hoppade från sten till sten och gick ibland ner till strandkanten för att plocka snäckor. Havet luktade illa men ändå friskt.
Vår virriga lek stannade plötsligt, vi såg på ett stort berg som tornade upp sig ett hundratal meter från oss.
\"Vi måste dit upp\" sa jag svagt och gapade.
Från att stå helt stilla och stirra rusade vi nu och skrattade.
Vägen upp för berget var svår, vi klättrade först upp för en gran och sedan vidare längs en brant backe full av lav som lossnade i tid och otid.
Flåsande satte vi oss till slut högst uppe på hjässan.
Utsikten var underbar.
Havet fanns vart vi än tittade, solen trängde genom de grå molnen och kastade glitter över vattnet. På campingen till vänster bodde glada människor som grillade eller spelade boll. Till höger fortsatte bergets vilda natur i en evighet.
Längst bort vid horisonten skymtade stora blå skuggor av färjor.
I timmar satt vi där, Siri och jag. Pratade om hela världen och livet, andades in alla dofter.
Ett tag satt vi på varsitt håll och sjöng, påhittade melodier.
När solen röd låg vid vattenytan klättrade vi ner till en björk som ensam stod och vajade i vinden. Dess lustiga form följde berget och långa kvistar med gröna blad dolde en liten grotta. Vi fastslog att den här platsen var vår, här skulle vi mötas igen när Siri fyllt sexton och jag arton.
(Tiden är snart inne.)