Solen skiner och något blänker till i hennes hand.
Solen leker över den sylvassa eggen
Hon sätter den mot sin handled och skär, Smärtan bränner i hela hennes kropp, ändå låter hon eggen gärva sej allt djupare i hennes arm.
Ju djupare hon skär desto mindre smärta känner hon. Likt blodet rinnger längst hennes arm, rinner livet ur hennes kropp.
Och hon kommer allt längre bort, allt näremare Evigheten