Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dödsdömd

Jag står på den högsta höjden
beredd att falla ned
jag väntar på Dödens utsträckta hand
redo att följa med
och i verkligheten är jag bara en av alla dem
i sjukvårdens långa led

jag målar ränder av mina känslor
ritar gränser mellan liv och död
jag ser ingen annan utväg
än den som bränner mina fötter med glöd
och inte förens vid slutet av tunneln bedöms jag
som en av dem i nöd.




Fri vers av intoxia
Läst 381 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-03-17 00:23



Bookmark and Share


    huvudstupa
den här dikten var grymt grymt bra! orden är helt perfa, meningarna alltså ah, jag ryser. och jag hinner inte ens märka att det rimmar, och vanligtvis hatar jag alla dikter som rimmar, men du gör det riktigt bra! applåd.
2008-03-25
  > Nästa text
< Föregående

intoxia
intoxia