Lilla sparvöga; se på mig, se på mig.
Se hur jag svävar o cirkulerar här uppe bland molnen. Se hur jag använder mina vingar. Mina vingar är en gåva, ej något som jag skapat själv.
Du har vingar, sparvöga. Det kommer du att märka i sinom tid. Och medans fortsätter jag att vara här, jag ökar din vilja och längtan att få komma upp i luften, att andas fritt, att upptäcka o utforska.

Jag kommer inte att landa på marken där du är, nej, jag vill inte riskera att mina vingar släpar i o förstörs. Men jag är hos dig sparvöga, bredvid, framför, bakom, överallt. Jag ger dig av min kärlek o närhet. Och när du är redo att lyfta från marken kommer jag vaka över dig.
Lilla sparvöga; flyg med mig, flyg med mig.