Månskenet gör skuggorna skarpa
De leker i ditt ansikte
framhäver näsans linje och munnens fyllighet

Hypnotiserad
Styrd av någonting jag inte rår över
Hjälplöst fallande
Din blick suger tag i min
berg och dalbana
Vet inte vad som är upp eller ned
ännu mindre rätt eller fel

Insikt
Tankarna frånkopplade men ändå närvarande
Vill inte släppa
Vill att tiden ska stanna

Närhet
Förväntansfull men ändå livrädd
Läpparnas smidiga rörelser
målar huden med känslor
Du slår rot i mitt hjärta
Växer för att senare blomstra
i ett landskap där allting styrs av viljan
i jord som alltid kommer att hålla dig vid liv

Dina ögon igen
Bedjande
Löften jag inte kan tyda
En ärlighet stark som stormen
Förhoppningar sköra som glas

Du är nyckeln till mig
Men jag har gått i baklås.