han tar fram den långa kniven.
som på ett märkligt sätt är förförisk i sin glans.
jag kan se mina längtande fylliga läppar i den.
mina egna lockande ögon.
jag kan se hans tunna, mjuka läppar.
som så många gånger smekt min hals och min mun.
jag kan se hans ögon.
som ser rakt igenom mig.
ser varenda tanke jag har.
varenda skiftning i mitt sinne.
han stöter kniven i mig.
bitterljuv smärta.
det gör fruktansvärt ont.
antagligen för att jag fortfarande älskar honom så fruktansvärt mycket.
antagligen för att han fick mig att tro och hoppas den här gången också.
för att han fick mig att resa mig upp, borsta av mig, våga se honom i ögonen.
o hoppas.
jag tog emot hans leende och hoppades.
jag lät hans ord gå rakt in i mitt hjärta.
jag trodde inte jag kunde bli kär igen.
och han fick mig att tro att jag kunde det också.