Jag skäms, även om jag vet att det är det jag minst borde göra. Varför gör jag det då?
Jag känner pirr i magen men samtidigt pina, varför är det såhär?
Ilska, glädje, hat, kärlek, allt på en gång, hur, varför?
Ja förstår inte, eller jo det gör jag men ändå inte, hur blev allt så skruvat, fel och förvirrande?
Jag är glad och lycklig samtidigt som jag vill gråta och skrika, gah jag vill veta varför och hur, hur och varför?
Allt snurrar och tankar blir olika för varje steg jag tar eller för varje skund som går, hur blev det såhär? kommer det alltid att vara såhär eller det är bara tillfälligt?
Jag går tankarna ändras, jag vill gråta, skrika, le, gör det inte men livet rullar på ändå.