Hon sitter tyst och dem skrattar åt henne
Hon är ju annorlunda
Gråa, trista och anpassade är dem
Hon, som en glad färgklick
Rullstolen är hennes fängelse
Och tungan hennes munkavel
Om dem bara kunde lyssna på tankar
Så skulle dem bara sitta där med sina fantasilösa, gråa, hopskrympta hjärnor
Lyssna förundrat
På dem ord som snirklar sig in i huvudet som inte är av denna värld
På dem dem smäckra djuren som springer ljusdlöst på det rosa månskenet
På henne när hon flyger bland stjärnorna, vackrare än alla andra och stjärnstoftet skapar henne vingar, låter henne flyga förbi universums gränser och låter rymden omfamna henne
Och allt ryms i hennes hjärna