(Tom)

Han är vacker, jag ser ned på hans vackra ansikte där han ligger
insvept i täcket.
Det svarta håret ligger ovårdat på kudden, några slingor har
ramlat fram i ansiktet.
Jag tar några försiktiga steg imot sängen och lägger mig lika
försiktigt bredvid honom.
Han mummlar någonting....
Jag lägger min arm runt honom och låter min näsa vila i mot hans
hår, det luktar Bill.
Jag låter mina fingrar fösa bort dom envisa slingorna av svart hår som
hela tiden ska befinna sig i hans ansikte.
Jag ser på honom igen, han är verkligen underbart vacker.
Jag lutar mig lite framåt och låter mina läppar ge honom
en kyss i pannan.
-Tomi? mummlar Bill.
-Mm? svarar jag lite frågande.

Plötsligt när jag och Bill ligger där, hörs en hög knackning på
fönstret.
Jag far upp och Bill sätter sig yrvaket upp i sängen.
Utanför fönstret står Georg som en fåntratt och bligar in i rummet
innan han med ett leende större än en banan som ligger vägrätt
försvinner bort.
Varken jag elelr Bill orkar bry oss om honom, utan jag lägger mig
och drar ned Bill med mig och håller honom hårt i famnen.

(Bill)

Jag ligger insvept i Toms trygga varma famn.
Jag hör hans lugna och varma andetag i mitt vänstar öra.
Jag känner hu ett lugn sprider sig i min kropp, det är han som
gör det.
Jag huttrar till, jag känner en kall, isande känsla som strålar
ifrån ryggraden och ut i min kalla kropp, det har kommit i
omgångar hela natten.
-Tom. säger jag halvhögt.
-Ja, vad är det Billie? frågar han mjukt.
-Jag fryser. svarar jag ynkligt.
-Börjar du bli sjuk igen? frågar Tom med smått orolig röst.
-Nej, det tror jag inte, jag fryser bara. förklarar jag.
Jag hade varit sjuk för bara några veckor sen, och då hade
det slutat med meduciner och andra hjälpmedel.
Och jag fick bara inte bli sjuk nu, inte nu när turnen skulle igång.
Jag känner hur Tom drar täcket hårade om mig och drar mig intill sig.
Det är skönt, fast jag fryser fortfarande.

(Tom)

Äntligen, han har somnat. tänker jag med en lättad suck.
Det oroar mig att han fryser så, för när han blir sjuk så blir han
verkligen sjuk.
Problemt är det att jag vet att han med stor sannoliikhet kommer bli sjuk.
Jag håller om honom hårt och även om jag ligger på ett hemskt obehagligt sätt
sä väljer jag att ligga kvar.
Jag tänker plätslig att jag aldrig någonsin skulle kunna lämna Bill.
Jag löigger och tänker på det ett tag, \"taget\" blir från ett tag till
länge länge.

Plötsligt hostar Bill till.
Jag ser på honom, det var bara en hostning.
Vi får hoppas att det fortsätter att bara vara en hosting. tänker jag smått oroat igen.
Sedan låter jag drömmarnas värld ta över.

Jag vaknar med ett ryck.
jag hör Bill hosta som en besatt, jag släpper mitt grepp om honom och
lutar mig över honom.
Han sover, jag ser svettdropparna som rinner ned ifrån hans hårfäste.
Shit! tänker jag.
Jag känner på hans panna, jag ljuger inte, men den är i det närmaste
en klamin.
Jag känner på hans rygg, lika hett där.
Jag tar mig ur sängen, när jag reser mig upp känner jag hur
ett stort område på min tröja är riktigt fuktigt.
Jag blir förundrad över hur mycket han faktiskt har svettats.
Jag går in på badrummet för att hämta feber termometern.
Jag går snabbt bort till honom igen och trycker in termometern
i hans mun.
Han sover djupt, fast han hostar som han gör.
Plötsligt piper termometern till, och jag tar ut den för att se vad den visar.
JÄVLAR! 42 GRADER!.
Nu gäller det att få ner Bills tempratur.
Jag ruskar honom för att han ska vakna, men han bara förtsätter att sova.

(Bill)

Jag hör Toms röst någonstans långt borta.
Den kommer närmare och närmare.
Jag slår trött upp mina ögon, men låter dom lika snabbt slå igen igen.
-Nej. hör jag Tom säga med sin mest bestämda röst, sedan känner jag hur mitt
täcke försvinner bort.
Jag lägger mig i fosterställning och börjar skaka istället.
Jag orkar inte bry mig om om jag fryser eller inte, bara jag får sova.
-Bill, vakna! vakna! hör jag igen.
\'Jag slår upp ögonen och ser Tom stå vid sängkanten.
-Hur mår du? frågar han mig.
-Bra. svarar jag hest.
-Ljug inte Bill, du håller ju på att dö av feber. fortsätter han.
-Feber? jag har väl ingen feber. säger jag irriterat.
Jag gör en ansats till att resa mig, men Tom sätter en hand på min axel och håller mig nere.
-Nej. säger han igen.
-Men lägg ner, jag måste på toa! utropar jag argt.
Tom släpper mig och jag slänger benen över sängkanten och reser mig upp på vingliga ben.
Fan vad det snurrar. tänker jag.
jag går mot badrummet, jag är vinglig och yr, men annars är det som vanligt.
När jag tvättar händerna slår det mig att turnen börjar om 9 dagar, jag ser fram
imot det.
sedan låser jag upp och går ut.