Berusande känslor upprör mitt inre
men det är endast av till godo för själen
Jag måste ju då ändå erkänna
ett glas rött och poesi gör kvällen ung

Förnimmer mig den här bekanta känslan
av Fru Vår och ler med solen
men passar ändå på att kisa emellanåt

Det är som om jag vore yngre
en liten pojke på badstranden
med stoj och stim

Vi rör oss igenom minnenas korridor
och glädjs med våren som den kommer

Men nånstans därinunder alltihopa
så vill jag bara få gå hem
klä av mig naken in på bara skinnet,
lägga mig ned
och skeda en vacker skapelse

Med kärleken flödandes
i alla dess riktningar

Jag bestämde mig för att fastna vid dina ögon
vackra blå ögon med havet som inspiration
för övrigt så tror jag mig beskåda
min favoritplats i dina ögon?

Älskling?

Kan vi inte bara gå hem och skeda?