Övergiven igen
Du talar till mig genom skuggorna
Går omkring i tomma rum, säger kalla ord
Fångad av natten
Längtan, undkommer min omfamning

Främmande silhuetter viskar dina tankar, skriker ditt vemod
Och alla vände sig bort,
oförmögna att möta mer av den här döden

Trovärdighet i mitt ord
Skriven i damm, förstörd av minnen
Jag bekänner mitt hopp, inser min ensamhet

Ditt skratt gråter ut sanningen
Trycker in mig i hörn
Bekräftar min själs ord
Och visar upp den en gång okända karman