Jag väntar på soluppgången
Blickar försynt genom den kallaste morgonen
När den en gång kom ljög du
Omfamnade oss över höstens stolta trädtoppar

Jag står orörlig
I en parad av fallande regn
Din röst kan jag ej höra
När jag faller igen

Tillgivenheten kan jag ej minnas
Och i sorg lufsar jag
I min egen aska står jag utan själ
Hon grät och viskade: "Jag vet..."

Vi gick in i natten
Ska jag bjuda dig farväl?

Varför kan du inte se att jag försöker
När varje tår jag fäller
Är för dig?