Jag ser hur du blickar
förundran
över förändringar
när du är hemma
som om
det görs så mycket i din frånvaro
och jag vet inte om
det är att peka besvikelse
eller pustande.

Och de klagar över
att jag är så dålig på
att höra av mig
att det verkar som att jag blundar

men jag tror
att du förstår

för när distans finns inom
räckhåll
är det likt destinationer
vars innebörd klingar
tillfällighet

det är förlåtligt
att bevara adjön
då det indikerar
återvändo

Se, mor
fällde tårar i samband med regn
och hon säger utan ord
att hon inte förstår
vad jag vill
och när jag vill,
inte
varför

Hur kan jag be om förlåtelse
när det inte finns någon
förklarlig förklaring

kan jag förklara att jag
undanhåller för att det är
ödesdigert?

Det är ödesdigert.

Hur kan jag förklara
att jag finner det svårt
att tala ibland
när hon frågar mitt inre
där det mest rör upp?

och jag tänker på dig,
bror
du som vet att solen har mörka fläckar
och att det finns måne
bara för att det finns sol

Jag tänker
att det var länge sedan
och ändå

varje sekund