Vi satte oss ned vid Resturangen. Italienskt.
Borden var runda, gjord för två.
vi satt nästan bredvid varandra, inte mittemot. Det påminde om en kärleksfilm.
stolarna var klädd i rött tyg,borden vad gjorda i ek, en ljusstake stod på bordet och en vinlista.
Jag har bjudit ut Hannah på vår första träff,
Tidigare har vi bara småpratat litegranna.
Jag frågar henne vad hon ska ha.
Hon tänker litegranna sen visar hon mig på menyn.
Hon ska ha en pastasås.Jag tar detsamma.
Jag har räknat med att maten ska serveras snabbt,men den gör naturligtvis inte det.
Jag kollar upp på Hannah, hon småler litegranna.
Jag ser en bild på ett helgon.
Då frågar jag Hannah: undrar varför dom har ett helgon på väggen.
Hannah svarade inte. Jag sväljer och kollar på henne.
Hennes ögon är djupa, nästan svarta och totalt underbara.
Hannah jobbar som dagisfröken, hon är väldigt bra med barn.
Jag frågar henne lite smått om hennes jobb, hur det är där,lite dösprat.
Samtalet pågick lyckligtvis tills maten kom.
Sen kom denna pinsamma tystnad igen.
Jag beställer in lite mer vin.
Det som är bra med Italienare är att dom är snabba med servicen.
Hon har en svart jacka på sig med små dödskallar på.
Jag trodde först det var små vita mynt.
Plötsligt blir det pinsamt tyst igen.
-det såg ut som mynt, sa jag.
- ursäkta, sa hon.
- ja, på din tröja. det såg först ut som mynt, men nu ser jag att det är dödskallar.
- du kanske borde skaffa glasögon, säger Hannah och småler litegranna.
- men dom är hemma, säger jag då.
Pinsam tystnad igen. Jag borde ha fortsatt med glasögonen, vi hade något på gång där!
- ja alltså, läsglasögon, 1.0.
Hon svarar inte, jag räknade med att hon skulle svara.
Jag måste göra nåt radikalt, något storartat nu så hon inte tror jag är en mes
Så jag reser mig upp och går på toaletten.