det var den kvällen jag öppnade mitt hjärta och grät bakom ögonlocken, min pappa säger att man inte ska gråta, och jag försöker vara kall och oskyldig men det är inte alltid så lätt när saltet svider så som bara salt och sorg kan.

det var den kvällen som mina handflator skrek efter din hand, och det var den gången mina höftben föll ihop, för att du aldrig höll om mig så tätt intill bakifrån som du alltid gjorde när jag kände mig ensam

det var den kvällen mina ögonfransar trasslade ihop sig, då jag insåg att ensam är svag.