Jag dog
bara så där vackert leende
Och i det leendet kunde jag plötsligt existera
Jag dog
men levde vidare varstans
För mina gränser var vaga och du var ett gränsfall
för jag var din skuld och du var min lins
framledes verklighetsbaserad
Precis som i en film

Och där levde du
på vita duken och på alla andra dukar
Som plysch
Eller kanske sammet
Men du var allt annat än len