Känner en väldig stor tomhet i detta lilla rum..
Klarar inte av att vägarna flyttar sig närmre mig varje gång ja tänker på själen som ja förlorade..
Hur ska ja kunna glömma denna själ och all smärta som gör så ont??
Några minuter har gått vägarna e redan nära på att klämma mig.
Försöker att trycka bort ena sidan men de går inte..
Finns ingen stans att gömma sig i denna tomhet..
Skriker för att de gör så ont men ingen hör mig bara vägarna som gör ljudet som ett eko.
Tänk om någon kunde se dessa vägar runt om kring mig som baar krymper för vare sekund som går..
Men ja har förstått ja inte e något värd för alla i min omgivning..
Trodde att dom skulle hjälpa mig ur dessa vägar ja klarar inte av de själv.
Va tänkte ja på??
Hur kunde ja vara så dum att ja trodde att min \"vänner\" skulle hjälpa mig..
E snart mos av dessa väggar..
Ska de sluta så här??
Men ja kommer inte att känna av denna smärta eller tomheten så mycke till längre.