Har sett honom förut..

han har krypit omkring längs ögonlockens dunklaste skarvar så länge jag kan minnas..

nu stod han där, mitt framför mig, hyttandes med sin stora biskopshand,
som svarvard ur bly..
blänger gör han oxå..
mumlar något om att jag inte borde gå runt så där som jag gör..

vadå sådär?
hur går jag runt igentligen?
och vem är denna patriark klädd i 80-tals läder och nitar?

- Fall på knä min son, bikten kallar, tyd min näve!

Han gläfser fram orden..
är det mig han pratar med?
har någon annan kommit in i rummet och fått honom stött?

Ljusa salivdroppar glänser som silverband i de kaskader av hat den väldige mannen väller ur sig.


-


Jag minns en regnig dag som barn,
alla andra hade gått på cirkusen..
jag hade spilt min mjölk och fått stanna hemma

satt där i ett molntyngt vardagsrum
lamporna släckta
mina plastleksaker i bitar.

Det hade bankat på fönstret..
jag hade gråtit
det var han!

patriarken med sin väldiga oxhand.. som en svullen körtel.. en slags belgisk hantverkarstruma.. ofta vanligt förekommade bland fattiga snickare..

och nu ville han in!

Jag öppnade aldrig utan satt kvar där inne i värmen stirrades på hans gamla faderstårar som korvade sig i fårorna på det fönsterupptryckta skinnet.