Hon säger att hon tycker om mig - varför skulle hon inte göra det?

Den lilla demonen inombords vaknar då genast till liv och viskar förförande en undran om varför - vem är du att få ha en sådan ljuvlig dam vid din sida?

Hur enkelt vore det inte att lyssna på honom, att ta hans negativism till mig och må dålig? Väldigt enkelt, men denna gången ska jag inte ge upp utan en sjutusan till kamp; alldeles för många gånger har jag vikit undan med svansen mellan benen. 

Hon säger att hon tycker om mig, varför inte?

"Vad har du att erbjuda henne som ingen annan har?" fortsätter vår behornade lilla imaginära vän.

"Allt, hela mig själv, allt det jag är och står för" svarar jag sturskt - "och det är inte så lite."

"Tycker du ja", muttrar han buttert och funderar vidare på några sår att peta i.

Efter en kort stunds tänkade väser han vidare: "Men hon är ju borta hela sommaren, och vill inte vara hemma hos dig" fnyser han vidare och hånskrattar lite.

Visst, det är delvis sant - hon är inte hemma på hela sommaren, men så var ju hennes planer långt innan vi träffades. Allt har gått i raketfart och jag kan och vill inte begära att hon ska ändra sina planer på stört. På detta sätt får vi en rejäl lektion i längtan i alla fall, en nyttig om än något jobbig lärdom kanske.

Hon säger att hon tycker om mig - det är underbart!

Nyckeln är tillit! Tillit till henne såväl som till mig själv. Tilliten till henne är på topp, men tack vare vår negativa polare är det värre med självtilliten ibland, men denna gången ska jag inte ge upp!

Hon säger hon tycker om MIG!