Jag sparar mina minnen av dig i min ficka, för hjärnan läcker som ett såll.
Snubblar över mina egna tankar och minnena trillar ut.
Bitterheten är så stor att citronerna gråter. Vi skyller på växthuseffekten och fortsätter visslandes ner för gatan.

Hittar minnen som jag en gång tappat i rännstenen.
Skitiga och slitna, försöker putsa upp dem. Låtsas att de är underbara.
Fortsätter gå längst gatan visslandes tills jag går in i verkligheten.
Smärta, förvirring, minnen som krackelerar i min hand. Skyddsmurar som rivs, ett bedövande mörker. Arga knackningar på min dörr, verkligheten som vill ha tillbaks mina minnen.
Håller så hårt jag kan men känner hur de sipprar genom fingrarna som sand.

Mörker, tårar, tystnad, ett nytt ansikte.

Ny minnen, nya drömmar.
Cirkeln sluts inte, den bara fortsätter.