Jag reste mig upp, gick en bit,
hörde dig ropa "kom tillbaks hit"
jag vände mig om men själen stod kvar,
jag visste inte, visste inte vad jag hade till svar.
Med tungan knuten, och en själ som uteblev
gick jag mot dig med tunga steg,
utan ord utan svar.

Du sa ingenting heller inte jag,
såg i dina ögon att du är fortfarande svag.
Du ställde dig upp, tog min hand och sa
"älskling nu vandrar vi i land bara du och jag"

Kände hur själen tog steget in i min kropp
här finns inget slut, endast hopp,
antar att känslan vi bar om en tro på
kärlek var sann och svaret på vår
tysta fråga vi fann.