det här är verkligen inget att ta på djupt allvar
Lite evangelisk visdom skulle inte skada ;)
Idag har jag förvaltat ett ord
först grävde jag ner det
men då kom jag ihåg att man inte ska gräva ner saker man ska förvalta
fast jag var rädd för att förlora ordet
så det kanske var begripligt
Sedan kom jag på, att jag kunde gå ut och byta mitt ord
mot ett annat ord
och sedan mot ytterligare ett
tills jag kanske fått mig ett ord på vägen
lite mer värt än det jag började med
Men innan jag funnit ett ord jag verkligen ville byta till mig
mötte jag en ordsamlare
som erbjöd mig tio ord mot mitt enda
och då förstod jag
att mitt enda ord var ett riktigt bra ord
så jag höjde budet och ville ha tre hela meningar
Då sa samlaren att jag var girig
och gick vidare medan jag svor en harang och glömde
vad det var för ord jag skulle förvalta
jag tappade helt enkelt bort det där på vägen
och fick gå hem tomhänt
Så när mannen jag fick ordet från
skulle ha tillbaka det med den ränta vi kommit överens om
kunde jag inte ens lämna tillbaka det han givit mig
men jag försökte
och sa flera fina ord om mannens vältalighet
innan han vände sig bort från mig med munnen full av otidigheter
Nu vet jag inte vad jag ska göra
om mannen inte återvänder med några fler ord
Tänk om jag inte någonsin mer
får förvalta några ord
hur ska jag då kunna fortsätta publicera mig
på poeter.se
Förhoppningsvis kommer någon sorts fortsättning
i morgon
om inte orden tagit slut
de få jag har kvar i min förvaltning
Måhända måste jag ut på en lång resa för att finna
nya män och kvinnor som behöver någon
som tar hand om deras ord
Bara över dagen
och kanske en och annan natt
till lagom ränta
mot att jag lånar dem en dikt att dåra och förföra
förgöra och förnöja
poeter.se