När jag var så där ung, då allt
bara sprutade ur sinnet,
och tiden att njuta av en Cola
och friheten att kunna säga:
Fuck off,       fanns.

Då, när jag ung, lyssnade på Deep Purple,
och trodde att jag skulle få uppleva
en förändring,
njuta av framsteg,
kunde jag inte sett detta,
det som idag kan kallas
narcissismens nästa steg.

Men idag konstaterar jag att bilderna nu
är som då, desamma.

---

          Söta lilla vän i linnestugan,
          hur mår du idag, i ditt ulliga sköte,
          kan du se de nya tovorna växa,
          till stickiga bördor?

          eller...

---

Skillnaden verkar bara vara
att språket har begåvats
med fler ord.

Fler möjligheter
att spy samma gamla skit,
men i nya vokala varianter.

Och tro för fan inte

att du kommer att förändra något.