vi inga ord nu
vi som alltid hade så många

jag kan inte sluta dra
i uppdiktade känslor

i ögonblick som borde ha nonchalerats
blickar som borde raderas ur näthinnan
för mitt förstånds bästa

men.
jag.
kan.

inte.

jag kan inte sluta
för ju mer du inte säger
ju mer tänker jag

och ju mer vill jag
ju mer vill jag ha

något jag inte riktigt vet
om

så trött på att ringa till en tom telefonlur
om vi säger så
som vi alltid gör
eller som vi alltid gjorde


så trött på dig
så väldigt halv utan dig

men.
du.
kan.

inte.


och det är ditt fel att jag aldrig somnar innan två numera