Daggen dager på min kind
Från hjärtats sorgsna pust
Ur en dröm som lämnat mig blind
Jag vaknar och försvinner utan lust

Förtvinar från min tron på glädjens höjd
Ruttnar nu i regn o mull i sorgens djup
För denna underbara jag står böjd
Tills att jag kastar mig utför mitt eländiga stup

Blod blandar sig med tårar
i mitt hjärtas mörka rum
Jag nu vandra med andra dårar
vandra jag hem helt stum