Mina händer darrar...jag kan inte andas,,,
lägger mig ner för att skapa ro,
men jag gråter hejdlöst av smärtsamma tankar..
vill fly in i mig själv,
försöker resa mig men mina ben
bär mig inte, rasar och jag känner ren desperation..
Du är en smärtsam förnimmelse
Du tar ingen hänsyn till skuld och ansvar.

jag vill inte veta det du tänker säga,
vill inte heller vara där med dig brevid mig,vid min sida..
Allt har varit en illusion..
åren som gått har satt sina spår..
jag har förlorat den smärtsamma kampen mot kärleken..
,,Jävlar det gör så ont...

Skriker

så många år av tystnad,
jag har tappat bort mig själv med dig..
tårarna rinner och jag försöker tala..
mina futtiga försök gör mig så liten..
sorgligt,patetiskt,,

tiden tycks stå stilla

jag hör mitt eget hjärta slå..