Strax innan
kaffet sattes i halsen
så log hon
mot mig
och levererade
en ordföljd
som jag
inte trodde
var möjlig;
inte just då
vid den tiden
på dygnet
klädd i dom
imperfekten
inte
oväntat
vid en annan tidpunkt
men
nu
får
man nog
ta det
som det är

Det finns liksom inget
annat att göra
för tillfället,
om bara kaffet
ville sluta bränna
om bara
katten
slutade jama
om bara
bomberna
slutade falla
om bara
alla
självmordsbombare
ville
desarmera
sig
och
alla
krigsherrar
ville reflektera sig
och köpa
blommor
till sina fruar
istället
för vapen
till frukost
om bara
mjölken
slutade surna
om bara
pengarna
kunde räcka
mer än en
vecka
om bara
tapeterna
ville sitta kvar
om bara väggarna
slutade
att krama om mig
och taket slutade
att
falla ner
mot golvet
då-

skulle jag nog
kunna
smälta dina ord

som
en glass
i
december