Hej min vän... det var länge sen sist. Länge sen sist som du hörde av dig. Länge sen sist du lyssnade - verkligen lyssnade - inåt. - Det är för mycket larm och brus överallt idag, säger du. - Jaha... säger du det!? säger jag. Det finns alltid nåt att skylla på när man vill - om man vill. Men du... stanna upp ett tag. Ja, just så. Nu ser du sådär härligt, äkta, förvånad ut. Stanna upp! Lysssssna... förbi alla ljud och allt larm och skrammel. Lyssna - inåt - på dig själv. - NU förstår jag, säger du och ler sådär avväpnande som bara du kan. - Jaha... säger du det!? säger jag. Nu ska jag posta det här lilla brevet... det här lilla samtalet... så du inte glömmer bort det. Glöm inte att lyssna - lyssna inåt, min käre vän. Jag ler medan jag med bestämda steg närmar mig postlådan, ser på adressen en sista gång, hör den lätta dunsen när brevet landar på botten av brevlådan. I morgon kommer brevet fram - brevet till... ... mig själv!