Månen fäller sin vitglänsande skugga
över den lilla människospillran
som förtvivlat klamrar sig fast
vid livets andetag

Döden stampar i farstun
skrapar med sina klor mot min tunna vägg
men jag borrar mina ögon
i den svarta skepnaden
och ropar med min modigaste röst

Vik hädan
ännu ett tag

För jag vill öppna dörren
mot den vackra sommarängen
kliva försiktigt ned i det daggvåta gräset
fylla min hand med de sju sorterna
kyssa din panna
fälla de tårar som krävs
och älska dig
så länge livets dörr står öppen