En känsla som inte kan beskrivas. En känsla så skör att våga utforskas att det aldrig blir av. En blandning av feghet, rädsla och dåraktighet gör det hela till en resa svår att förklara.

Drömmen. Den som alltid ligger och skaver. Vågar man ta steget, satsa allt man har och äger. Sätta varenda människa som står en nära på spel. Vågar du förlora?

Du måste våga, utan förlust ingen vinst. Frågan är om vinsten är värd förlusten?

Är du tillräckligt bra? Är du bara dåraktig? Är du endast en drömmare?

En känsla av att vara bättre än alla men samtidgt sämre än alla sliter kroppen i så många delar att endast själen ligger kvar som ett förvirrat ting utan kropp. Den svävar runt universum utan att ha ett stopp kvar att vila på. En vilsen själv i behov av guidening.

Finns det någon som kan guida oss? Någon som vet något vi själva inte vet om oss själva?

Kommer du någonsin hamna på din rätta plats här i världen? Finns det ens någon rätt plats för dig?

Kanske är vi endast brickor i ett stort spel utan vinnare, utan förlorare bara ett spel som fortsätter tills ingenting längre lyser.

Sommar blir till höst blir till vinter blir till vår blir till sommar. Allt som hänt är att du är ett år närmare slutet. Hur vill du komma dit?

Livet är en spiral där du börjar på toppen och slingrar dig neråt där bredden är dina erfarenheter som helt plötsligt tar slut och du ligger i jorden nergrävd, nerbäddad, sövd av livets alla lärdomar.

Hur ska man veta vad man ska göra? Vem säger det till dig? Vem visar vägen?