Krångliga böcker med en massa svåra ord och ordbajeri.
Jobbiga, små barn som skriker och bråkar.
Känslan av att vara överflödig och onyttig.
Trötta ungar som gråter och gnäller.

Allt blir så mycket enklare när jag får drömma om dig.
Drömma om att du faktiskt saknar mig, vill ha mig.
Inte bara ser mig som en i mängden. Ingen speciell.
För jag är speciell. Inte bäst, inte snyggast, inte trevligast, inte smartast, inte sexigast, inte mest väldoftande, inte vältränad, men jag är jag.

Jag trivs faktiskt oftast med att vara jag. Fast jag inte har magrutor, snygga bröst, är supersmart och jättesocial. För det är ju trots allt att jag kan vara lite grinig, snarkar, älskar att fika och säger småkorkade grejor ibland som gör mig till den jag är.
Om jag inte är det är det inte jag och då är det rätt av dig att säga att du inte vill ha mig.

Men jag vill ha dig.


...och det skrämmer livet ur mig.