Jag sitter på
toaletten
och läser
diktsamlingar
det är lugnt
och väggarna
är gröna

På golvet står
en vit
stålpall
färgad av rost
som min fru
en gång
smugglade
ut från en
jazzklubb
jag tror
att preskiberingstiden
är ute nu

Kaffet
är på fönsterkarmen
spindelväven
i taket
och en liten
tavla med Jimi Hendrix
bryter av mot det gröna
ingen som
jag känner
har dött
på
toaletten
det känns tryggt

Gästhandduken
är
lite varm
i underkanten
av elementet
som
har några år på nacken
kaffet börjar bli kallt
och utanför
dörren kallar
verkligheten