Det är nattsvart natt utanför min fästning
fast det bara är kväll än
Ingen ork till läten nu, ingen ork att låta
så som jag tror ni tycker om
Ingen ork att briljera

Det är nattsvart natt utanför min kväll
i tvåvåningshuset men jag kan bara ta upp en
eller
Jag kan bara ta upp
en liten plats
som är min
Runt står många rum, som jag behöver nu
Jag behöver rum

Men det är nattsvart kväll och en kropp som möter mig vore...
Inga stora sorger pockar på
Men det är kväll och jag är trött och jag cyklade faktiskt upp i regnet
I nattsvart regn med svarta skuggor som jag ibland tyckte lät
Och det står många rum
Ett bord står i köket, en lampa lyser för ingen i vardagsrummet, över en höstbukett ringblommor och rödbetslöv
som ingen ser
Joho du jag, jag ser den!
Men ändå

En säng står redo, ett badrum står
Jag kan bara ta upp en liten plats
som är min
Runt står många rum
jag vet inte om jag behöver dem
Men jag vet inte hur man släpper in andra i sitt vardagsrum
när jag inte ens hittar dit själv
Det är ju omöjligt ju
Men så får det också vara med allt, som det är
Tills det inte är så längre

Men eftersom det är nattsvart kväll utanför mitt blöta bo
och eftersom jag cyklade i regnet och är trött
och en liten gråt kommer till mig
kommer inte ut men kommer till mig
Inga stora sorger pockar på men en liten gråt
Så tänker jag på en kropp
möta
Ögon att se som ser att se ett möte
Att vara i ett möte, att vara sedd
Att vara i ett möte
där jag inte behöver låta
Bara är i mina rum

Att inte behöva skapa läten för att markera sina rum
Ett möte där man kan andas båda två
Det går inte att andas om den andra inte kan det, ju
där står du och har andnöd men nu ska vi mötas!
Det går inte, då kommer du försöka andas min luft
Du kommer andas av min luft, om jag inte går därifrån
Men jag behöver mina rum, min luft att andas
eller jag vet inte
Det är så svårt att mötas när man inte vet...

För du kommer andas av min luft, om jag inte går därifrån
Det går inte att andas i ett möte om den andra inte kan det, ju
Det går inte att gå därifrån, om man själv har andnöd
Bara trygg kropp som möter vilsen kropp kan veta att den andra är vilsen
och att man måste gå för här kan vi inte andas båda två
Men vilsen kropp möter vilsen
Andnöd möter andnöd i syrefattig luft
Pannkaka

Pannkaka med allt men jag tänker ändå att en kropp
att snyfta lite i
vore skönt
En kropp att visa rödbetslöv för
när skuggorna morrar och regnet låser in en i syrefattiga rum
vore skönt
En kropp till
Men nu är det inte så
Och jag skulle inte kunna andas mer för att en till satt här med andnöd

En kropp mot den nattsvarta kvällen
är kanske min kropp
Min kropp är vilsen och trött
men har i alla fall ord att säga
Att det får vara med allt, som det är
Tills det inte är så längre
Tills kroppen är trygg nog att gå
säga
Här kan jag inte vara, här kan vi inte andas båda två

Nu är kroppen stilla andnöd
Inga sorger pockar på
och jag tänker på en vilsen till
att snyfta lite mot
Fast jag vet att jag inte skulle kunna andas mer för det
Kanske är det
Ett andetag i sig