Det gnistrar, men det är inte solen
som tar sig in.
Det är små stjärnor
som lever från lågt till åvan.

Ja, jag är kanske lite ovan,
där jag vill vakna aningen utvilad,
se suddigt och låta tanken
irra vidare, njuta.

Men du lever i mig
och små stjärnor är spåren
du lämnade kvar.

Jag vill vakna men stannar gärna kvar

njuter, av minnet, ser

det vi delade.