det där som vi kallar framtid

det skjuter vi framför oss

med döden på behörigt avstånd

finns det ingenting som stör oss

det finns alltid någon tillflykt

och pengarna ska ju rulla

så vi slår oss ned i baren

och ljuger varandra fulla

jag levde i 23 år

på lögnerna man serverat

i luftslottet utopia

som jag hade konstruerat

det jag trodde var en lösning

var bara ett av problemen

för människan är densamma

fast man byter ut systemen

när allt hade störtat samman

så vidgades perspektivet

jag tillfördes andra vyer

en helt annan syn på livet

så någonting måste krossas

bereda plats för nåt annat

först då kan man sluta låtsas

och önska att tiden stannat

LARZ GUSTAFSSON

081207