Vår vandring började vid bergets fot
där solen sken stor och klar.
Det enda sällskap vi hade var varann
och det var trygghet nog.

I början var bergets stigar vackra,
där höll vi varann i hand.
Men halvvägs uppe blev berget brant och stenigt,
då tonade olikheten fram.

Du tog din ryggsäck och sprang före,
utan att vänta på mig.
Trots att jag bekämpade slippriga stenar,
hann jag inte ikapp dig.

Så stod du där på toppen
och ropade mitt namn.
Men jag var redan nere,
där i dalens trygga famn.

När jag dalens djupa gräs nådde
vilade jag och somnade till slut.
Och i drömmen som jag drömde,
blev min heta önskan sann;
Att tillsammans till toppen vandra,
hand i hand.