dina läppars alla färger
sjunger ur min mun
som stenskott mot en bilruta
plötsligt och kvardröjande
lyfter närvaron sig själv ur bruset

vit som regnbågen spräcker sången
mina trumhinnors ängsliga letande
blandar och knådar
färgerna till en mjölstinn deg
om varandra, i varandra
dolda

andas ut dig i mig
fyll mina lungor med det förbrukade du
andas mig
andas

mötenas blonda ögon
vaggar mina drömmar till ro
som kyrkoklockklang
sjunger en vaggvisa

här färdas vägar kors
tar omvägar kring trevande händer
flätar sig som ljudvågor
oberörda och vilsna