och jag minns då du väckte mig i natten,
tog min hand,
och tog mig till en kulle vars himmel var fylld
av sådana där vackra stjärnor man sällan ser i storstan.
och du vände ditt ansikte mot mitt,
jag kände din blick,
och blev varm, och hjärtat dunkade hårdare än någonsin.
du viskade i mitt öra,
de finaste orden som någonsin hade kunnat komma ur din mun.
jag älskar dig.
*


både motgångar och varma vindar,
förde oss ihop, och gjorde oss starkare.
för ett tag i alla fall
jag önskar att jag hade en fjärrkontroll till mitt nu patetiska liv,
spola tillbaks där vi låg under den vackra himmelen,
och stoppat.
så att den stunden blev en evighet.
*


jag älskade dig,
ditt leénde när du såg på mig,
din kropp när du låg tätt intill min,
dina mjuka läppar mot mina,
dina ögon med ett eget liv i sig.
allt jag ville var att se mig genom dina ögon,
och se en vackrare version av mig själv.
*


och allt har ett slut,
men egentligen är det bara en ny början som följer.
önskade att jag sagt allt när jag hade din uppmärksamhet,
för visst hade jag den?
vi båda vill nog ha något som vi inte kan få,
.. vi får kanske helt enkelt inse,
att vi inte är sådana som i slutet får varandra