Du har druckit ett par öl för mycket.
Du sluddrar nu och vem än som råkar ge dig en liten knuff när han går förbi kan råka ut för onda ögat, det kunde vara din egen bror du gav dig på.
Du käftas, välter omkull saker och ting. Du väsnas och vill bara vara till besvär.
När jag talar åt dig så lyssnar du med dövt öra och gör sedan narr av mig.
Vafan, skrattar du åt mig nu också?
Du äger inte huset, du bor inte här.
Var du ens bjuden?
Dina vänner skäms för dig och försöker hålla dig tillbaka.
Du väljer att håna dem rätt upp i ansiktet i stället.
Om jag skulle varit din vän skulle jag lämnat dig sittandes utanför din dörr, innan vi ens åkte hit.
Och om jag inte skulle varit just jag skulle jag nog hämtat slagträet, för du är ju så mycket större än jag.

Nu är det bekräftat, än en gång. Du kommer inte resa dig upp i mina ögon. Du förblir en grå, obetydlig liten klump av en 16-årings första fylla. Fast du är mycket äldre killarna som kör moppe.
Stanna hemma nästa gång, skippa spriten.
För här är du inte välkommen längre.

Tror du att du kommer ha minnet kvar för att kunna bekänna din litenhet för din flickvän, som kommer få skämmas ögonen ur sig för dig.