Jag önskar jag kunde projicera mina känslor på dig för kanske kan jag då förstå för inget är så nära som när det är allra längst bort och universum är runt och om universum är runt så går allt i cirklar när är du allra längst bort kan jag hålla dig allra närmast alltid stoppa in dig i mitt hjärta och sedan lämna dig där för att gro och slå rot och du ska bli fången i min bröstkorg och bara jag ska ha nyckel för aldrig mer ska jag släppa ut dig när du är den som får mina cirklar att sluta sig och för utan dig skapar jag bäddar av rosor ajaj det gör så ont när törn efter törn rispar mig randig tills jag faller isär och försvinner men min bröstkorg kommer de inte åt

dig kommer de inte åt