En back i Brös en Arp
Jag följer din rygg,
du är åsen i Brös en Arp.
En rygg av sand,
täckt av ett tunt täcke,
med lav o ljung.
Och med vart steg jag ta,
du talar till mig,
med ett torrt knaster.
I ett böljande landskap,
en våg, endast bruten,
av busken en,
mången en, som trotsar,
det karga landskapet.

Åsen i Brös en Arp -
du stelnade för länge sedan,
en gigantisk våg som så speglar,
det hav jag fjärran ser.
Mången säga att du,
är ett arv, från en istid.
Men jag säger,
att du formades,
av en jätte,
när han ur havet steg.

När jag går på åsen Brös en Arp
och ser ut över landskapet,
får jag en stilla tanke,
hur såg det här ut,
innan du min ås,
föddes av en jättes färd?