I en tid av uppbrott
finner vi även
våra rötter

Där stod jag bland kartongerna
såg ett liv
nedklämt i lådor

I en ny och tom bostad
men små märke finns kvar, som talar om minnen
från andras liv

Där har en tavla hängt
på tapeten har den lämnat
en mörkare rektangel

På fönsterbrädan syns en tydlig cirkel
här har ett blomster
sträckt sig efter ljuset

Vilka märken lämnade jag efter mig
i min gamla boning
och hur ska andra tolka dessa

Och alla dessa kartonger
vad säger de mig?
behöver jag allt detta?

Vad har de för betydelse för mig
här och nu
i mitt liv

Här måste det vara något fel
denna lilla kartong kan inte
tillhöra min flytt

En ung person
har självsäkert skrivet
- Behövs inte längre

Den kan inte vara min
Men varför finns den då här och nu
hos mig?

Nyfikenheten driver mig
att försiktigt öppna
den okända kartongen

Ur kartongens öppning
stirrar två ögon
rakt in i mina

Jag lyfter dig upp
för dig till mitt hjärta
Kan du mig någonsin - förlåta

Hur kunde jag
lämna dig
i en kartong

Hur kunde jag tro
att jag inte dig
behövde

Oooo min älskade Brummebjörn

I en tid av uppbrott
finner vi även
våra rötter