Som ett höstlöv
Som sakta dalar ner
Från en gren
På ett vackert träd

Så känns det inombords
Att ofrivilligt släppa taget
Att bli tvingad att hoppa
Trots att jag inte är redo än

Känslan är vidrig
Jag vill inte
Men jag kan inte göra någonting åt det
Även om jag verkligen vill
Det är ju trots allt ditt liv
Inte mitt

Jag är inte redo än
Jag är inte redo att radera dig ur mitt liv
Låta dig gå
Släppa taget

Men att sitta här och titta på
Se hur du sakta tynar bort, försvinner
Tar till flaskan
Förstör ditt liv
Är nästan värre
Än tanken på att släppa taget om dig

Jag har verkligen försökt att få dig att förstå
Att jag älskar dig
Att du verkligen betyder något för mig
Innerst inne vet du säkert om det
Men du ignorerar det
Ofrivilligt