Om jag skulle skriva ett sms till dig om natten för att förklara vad jag känner skulle jag skriva:

Jag vill skicka alla mina hjärtslag till dig för att visa hur jag tycker du är den ende jag är i synk med.

Hjärtat slår för min existens, men jag vet inte ens om det når ut.

Och bara hur jag allt mer sällan känner någon glädje längre, tillvarons totala förfall.

Inget är längre vad det borde, jag börjar bli Kato med ett hjärta av sten.

Jag vill så gärna förbinda mig själv med något, med någon, med dig.

Den här rotlösheten, kan vi inte bort den tillsammans, som om den vore cancer?

Kan du inte ta mig med storm?

Snälla, ta mig med storm.