Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ensamheten existerar inte inne på coffee house.


beställer in mitt dagliga
alldeles för starka kaffe,
letar reda på någon stol
som är ledig,
trots att det finns många lediga,
letar jag,
och bestämmer mig för att precis
där jag ville sitta,
är det upptaget.


smuttar på mitt kaffe,
aj.
varmt varmt varmt.
ögonen far omkring som pingisbollar
inne på fiket,
och letar efter något välbekant ansikte,
att stirra på.
jag hittade inget.


men mina ögon fastnade på något annat,
en fet man med glasögon,
som förmodligen dricker (äter) ute ofta, alldeles FÖR ofta.
dom fastnade också på en ung kille med en bärbar dator,
som förmodligen försökte se lite datakunnig ut,
jag såg rakt igenom honom,
han kunde inget.
sen såg jag en tjej, som såg ut att heta Pam,
ja.. hon såg ut som en sådan.
hade blont lockigt långt hår,
och det såg ut som hon hade vart på ett barnkalas,
och snott med sig två ballonger,
hon stoppat innanför blusen,
jo, pam var det definitivt.


tar en klunk av kaffet igen,
aj.
fortfarande varmt?
beställde jag extra varmt, eller va?
tittar ut genom fönstret,
ser alla möjliga gå förbi,
har insett att det finns människor till allt,
när jag såg en man klätt ut sig till ett träd,
med plankatet "rädda jorden, plantera ett träd."
försvinner från verkligheten,
somnar med ögonen öppna,
och börjar drömma.


vaknar upp av någon slags knuffning,
får man inte sitta och dricka sitt kaffe ifred?
tar koppen och tar en klunk,
iskallt.
jag vänder mig om,
och det är ner släckt och helt tomt,
knuffningen var från hon som jobba där,
för tydligen skulle hon stänga.

hur kunde alla bara gå ifrån mig?




Fri vers av chanelicious
Läst 232 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2008-11-14 15:51



Bookmark and Share


    FIG-GHD742
Lite lustigt text. Men jag gilla den.
För frågan kaske ändå blir vad är ensamhet och vad är övergiven?

mvh FIG
2008-11-14
  > Nästa text
< Föregående

chanelicious
chanelicious