Han log mot mig och jag föll. För varje leende och för att han tog tag i min hand och tittade mig i ögonen som bevis på att jag är värd något.

Det finns ingen som får mig att må så illa som han just nu och det gör att jag känner mig äcklad. Att jag trodde att jag är värd något.

Jag är bara en fyllegrej.
Jag är bara någons komplex till att bli fri.

Hur många tårar
ska man
f
ä
l
l
a
från sitt hjärta och
laga det som gått i kras?







Jag ville så gärna vara hans.